Master Brand

Hunddagboken: burträning

Dela på
Intro Text
Hur gick det för airedaleterriern Billy med den nya buren? En hundägare berättar om träning med sin hund – från start till mål.
Content
Image
Burträning

Vi har en ung airedaleterrier som heter Billy. Det gick ganska bra att få honom rumsren, men vi märkte att vi behövde lugna ner honom lite ibland så att vi kunde lämna huset utan att han blev tokig. En vän som har flera hundar nämnde då hundbur, och det kändes som en bra idé. En hundbur –eller rättare sagt en ”låda” eller ”inomhusbur till hund” – fungerar som ett tryggt och säkert ställe för hunden att dra sig tillbaka under dagen. Det är rätt vanligt i USA och håller också på att bli populärt i Europa. Efter att vi läst om alla för- och nackdelar bestämde vi oss för att testa det. Lättare sagt än gjort?

Tips: En bur kan lugna ner hunden vid separationsångest och även bidra till att:

  • träna en valp att bli rumsren (den vill helst inte uträtta sina behov i buren där bädden finns, och det är därför mer sannolikt att valpen signalerar om den behöver gå ut)
  • öva inför veterinärbesök eller vara på hunddagis eller hotell
  • ge hunden en trygg plats.

Välja bur

Vi letade på nätet i en hel vecka, men inget kändes rätt. Vi behövde en bur som var stor nog för Billy så att han kunde stå upp som fullvuxen hund. Vi var medvetna om att vi behövde en som var ganska stor (han är ju en Airedale), men alla stora burar som vi såg förde tankarna till burar i en djurpark, som inte passade hemma i vårt kök. Efter några rundor i djuraffärer där vi kunde ta en bättre titt, så hittade vi till slut en bur som såg lagom ut.

Dag ett

Hundburen kom med hemleverans (stackars budbildsförare). Vi öppnade paketet och visade buren för Billy som om det var en födelsedagspresent. Genast visade han intresse, även om det nog mest var för kartongen. Vi satte buren i köket, där vi tillbringar större delen av vår tid. Vi försökte göra buren så mysig som möjligt med en skön bädd och lade in några av hans favoritleksaker i buren. Vi lämnade buren med dörren öppen i säkerhetsläge så att den inte skulle stängas till av misstag. Det är meningen att buren först ska stå öppen ett tag, så att hunden kan vänja sig vid den. Ärligt talat så tror jag att det kommer bli lite svårare för oss.

Dag två

Billy har inte visat något intresse alls för buren, så i morse la vi in några godisbitar i den (och såg till att han såg när vi gjorde det), men han gick inte på det. Efter ett tag la vi ut ett spår av brödsmulor som ledde till buren för att lura in honom. Billy var smartare än så: Han åt allt från hallen till buren och gick sedan därifrån med ett självbelåtet smil. Vi gjorde ett nytt försök lite senare och bullade upp med en godishög mitt i buren. Han gick in halvvägs och slukade godishögen.

Dag tre

Vi upprepade samma procedur några gånger. Billy har vant sig vid tanken på att buren finns där, men utan att visa några tecken på att vilja gå in i den. Därför flyttade vi matskålen så att den nu står vid burdörren. Jag tror att vi håller på att vänja oss vid det, för i morse var det första gången som jag inte snubblade på den.

Dag fyra

Billy har alltid ätit ur sin matskål utan problem. Men i dag satte vi in skålen i buren när han kom för att äta. Han tackade vänligt men bestämt nej och gick därifrån, varpå vi tog ut skålen och satte den vid dörren igen. Vid sängdags satte vi in några bitar av hans favoritmat i buren.

Dag fem

Skålen såg tom ut nu på morgonen. Nu börjar det hända saker. Billys första måltid för dagen fick han inne i buren. Han tänkte över saken och gick efter en stund in och åt. Från och med nu ska han få alla sina måltider i buren.

Dag sju

I dag gick vi vidare till nästa omgång och stängde dörren efter honom när han åt i buren. Det kändes lite elakt, men han verkade inte bry sig, utan satte sig bara ner och började slicka på sig själv. Vi höll oss i närheten, men så fort han var klar med slickandet började han gnälla, så därför släppte vi ut honom. Vi upprepade samma procedur under varje måltid och lämnade dörren stängd lite längre för varje gång. Nu har han blivit lugnare, men vi står kvar vid buren när dörren är stängd.

Dag nio

Vi lämnade Billy ensam i buren för första gången. Han började snart gnälla, så vi släppte ut honom med en gång, men vi upprepade samma procedur vid varje måltid, så att han under dagen hoppade in och ut ur buren. Jag tror han håller på att vänja sig. Vi går också ut på längre promenader för att han ska bli trött, och sedan lägger vi in lite godisbitar i buren.

Dag tio

Billy satt i buren när vi gick upp i morse. Vi gav honom mycket beröm och lite mat också. Jag tror vi har knäckt koden nu. Buren har blivit hans nya myshörna, där han bara kan ta det lugnt. Jag är nog lite avundsjuk.

Dag 20

Några veckor senare är Billy helt burtränad – och det är vi också. Vi har kommit in i en rutin nu och lägger honom i buren vid sängdags och släpper ut honom på morgonen. Buren ser inbodd ut med några ihopskrynklade filtar i ena hörnan (han har gjort en del till sovplats, en matvrå och en tuggleksakszon). Det känns bra att veta att han har det bra i buren, om vi behöver lämna honom ensam under dagen. Och jag är säker på att det blir mycket lättare att transportera honom när vi åker på semester. Så ser planen ut.

Tips: burträning går inte alltid så smidigt som det gjorde för Billy – ofta kan det bli en något traumatisk upplevelse … för hundägaren! Om valpen inte vill gå in i buren, kan du prova med att lägga lite godis inne i buren och stänga burdörren så att valpen är kvar utanför buren. Låt sedan valpens naturliga nyfikenhet få verka! Förhoppningsvis vill valpen gå in i buren för att lägga vantarna på sitt godis. Efter cirka 20–30 sekunder kan du öppna dörren och se om valpen vill gå in. Om valpen vill gå in, blir den belönad med godis i buren som gör att buren förknippas med positiva känslor.

Dela på